Ur intet föddes en värld.
Genom mörkret skar hans brinnande svärd.
Ur ordet gavs allt levande form,
se klippiga berg och brådjupt hav,
skåden edens härlighet.
Ur stoftet bjöd han träda fram,
sin skapelses krona, en kvinna och en man.
Skapade att älska och leva med varann.
Adam den förste, Guds avglans på jorden,
stod inför henne, lät höra de orden:
- Se hon är kött av mitt kött,
ben av mina ben.
Ja hon var hans krona hon var hans Eva,
skapad att ge liv skapad att leva,
fröjdas och vara helt nära sin man,
de skulle härska jorden,
och tjäna varann.
