Och jungfrun hon gick på kyrkogården in,
där födde hon sig en liten arving.
Hon tänkte där var ingen som såg det,
och därfor tog hon livet utav det.
Det var min yngsta broder som stod mig näst,
der var min yngsta broder, som plågar mig mest.
Han satte mig i band och i bojor,
gud nåde mig uslaste fånge.
Min mor hon skänkte mig en silverkanna ny,
med fyra guldfötter och stolpar däruti.
Den fyllde hon med blanka riksdaler,
sin dotter hion ville betala.
Men konungen han svarte min moder altså,
ej heller bryr jag mig om er silverkanna då.
Ej heller er blanka riksdaler,
er dotter skall sin gärning själv försona.
Ack hör ni unga flickor som ståndar mig så när,
som världen känner litet och henne icke lärt.
Låt aldrig falska gossar er bedraga,
då får ni sorg i alla era dagar.
